Oskuld och arsenik

En krokig stadsplan blir utgångspunkt för en satir över hur människor vill ordna sin omgivning. Berättaren försvarar födelsestadens slingrande gränder och egensinniga hus mot Stockholms raka gator. Husen får nästan egna personligheter: några tränger sig fram, andra drar sig undan bakom staket. När en landssekreterare vill pryda torget med en fontän väcker förslaget starka reaktioner, och en tävling ger utrymme åt både lokal stolthet och sårad fåfänga.

I dessa essäer får vardagliga angelägenheter växa till stora principfrågor. Stadens ämbetsmän, sällskapsliv och föreställningar om det moderna granskas genom överdrifter och tvärsäkra resonemang. Ett annat avsnitt kretsar kring en kammarskrivare vars ständiga ordvitsar sätter umgänget på prov. För dig som tycker om språklig humor ligger mycket av behållningen i glappet mellan berättarens högtidliga ton och de små bekymmer som skildras. Den omsorgsfulla detaljen får bära skämtet, vare sig det gäller ett husbygge eller en fontänmodell av marsipan.